Har jag berättat om arga farbrorn?

Inte? Ok, here goes. 

Det var fredagskväll, för några veckor sedan som jag, sambo och vovva var ute och gick. Regnet öste ner och det var kolsvart ute. Gatorna var i stort sett öde bortsett från en och annan bilist ute på stora vägen. 

Vi var alla blöta. Sambo med sina höga svarta, läckande gummistövlar. Jag med blöta hårdtestar fastklibbade i pannan. Vovva ville hem, bort från regnet. Hon drog i kopplet. 

I ljuset av en gatlampa såg vi en mansperson komma emot oss på den smala gångvägen jämte kanalen. Han hade svart regnrock med kapuschongen dragen över huvudet så långt att halva ansiktet var osynligt. Det såg ut som om han vinglade lite där i mörkret. 

Han var precis på väg att passera oss när vovva gav ifrån sig två höga skall. Vi hoppade till lite. Vad skällde hon på? På mannen? På en människa? 

Mannen reagerade blixtsnabbt, vrålar ”ÄR DET NÅGOT FEL PÅ HUNDEN? 

Först blev vi tysta, ställda. Både jag och sambo. Och vovva. 

Mannen stannade inte upp utan fortsatte förbi oss och vidare. 

Det var här det hände, det stora. Istället för att bli ledsen, skämmas, blev jag arg. 

Vad sa du? Ropade jag. 

Farbrorn stannade upp kanske 10 meter ifrån oss. Skrek saker som att hunden var galen. Att det var något fel på den, på oss. 

Högt, bestämt, likt en sträng vuxen till ett mycket mycket bråkigt barn sa jag: ”Blev du rädd för hunden ber jag om ursäkt”

Mannen: ”NÄÄ, men hunden är galen”.

Jag: Nej! Hunden är INTE galen, hunden går igenom en för unga schäfrar vanlig ”spökperiod”. Hon är bara ett år. Hon är en unghund. Och sedan upprepade jag att ”blev du rädd för hunden ber jag om ursäkt”.

Mannen, som forfarande halvskriker och är otrevlig babblar något om att han haft många hundar och att det är något fel på vovva. 

Nu blev jag förbannad på riktigt och säger/skriker åt karln att veta hut, fortsätter med att säga ”otrevliga människa att ”ge sig på” folk sådär och vara oförskämd utan att veta något om dom eller om deras situation”. 

Mannen vrålar något tillbaka. Jag vrålar TIG! Och går. 

Sambo tittade på mig med förundrad blick. ”Bra att du tog det där” sa han efter en stund. 

Ni vet ”skaket” i kroppen man kan känna när man varit riktigt riktigt arg, eller riktigt riktigt rädd. Så kändes det efteråt. 

Detta är det mest olika mig själv jag någonsin gjort. 

Kram! 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

Sällsamt

Skrivsällskapet Sällsamts gemensamma hörna i kommunikationsrymden

Carola Strömstedt

Om nordisk fantastik och mitt eget skrivande

Johannas Deckarhörna

Litteraturblogg med förkärlek för det förskräckande

En chick-lit-karamell blir till

Om allt från spretig synopsis till rigorös redigering

Anethes författardröm

Första Feelgoodromanen i en trilogi som utkommer i augusti/september

Berättande

- om att skriva på en bokserie. Och allt annat.

Skriva läsa leva

om skrivprocessen, ungdomsböcker och en del annan litteratur

KAROLINA 1875

EN BLOGG OM SLÄKTFORSKNING

eva karlssons blogg

OM ATT SKRIVA OCH ATT SKRIVA OM

Försvinner och stannar kvar

En blogg om skrivande och läsupplevelser

Carola Holtan Segerlund

Skrivbloggen om min skrivande väg mot författarskapet

Fredrikas blogg

Vardagsbilder och vykort "till mig själv"

Läsa och Skriva

Ett personligt bloggiversum om litteratur och skapande.

Kan jag bli en författare?

Funderingar och uppsnappat kring skrivprocessen - en väg mot författarskap

The Writeful Blog

"There's nothing to writing. All you do is sit down at a typewriter and open a vein." Ernest Hemingway

Signerat Dezmin

Det finns bara ett sätt att födas, men tusen sätt att dö

Drömmen om en bok

En aspirerande författares vardag

Bokstund

You can make anything by writing - C.S Lewis

%d bloggare gillar detta: