Sparad i Skrivandet

Släktforskning, mikrohistoria & ”historisk roman” (frågetecken)

Jag släktforskar. Inte bara om min egen släkt utan emellanåt även åt andra. En sak jag blivit varse om är hur olika vi ser på historisk information runt om i landet. Eller rättare sagt hur olika intresset tycks vara. I Värmland där jag släktforskat för egen del finns mycket information att hämta. Mycket digital information på släktforskares egna hemsidor och bloggar. Och på släktforskarföreningars hemsidor etc. Det går ganska bra att få tag på kunskap om byar, om olika lokala företeelser samt om kultur, yrken och miljöer. Gävleborg är ett annat län där människor tycks vara intresserade och därför tagit reda på en hel del. Egentligen är väl det avgörande huruvida man delar med sig av sitt kunnande eller ej.

Fortsätt läsa ”Släktforskning, mikrohistoria & ”historisk roman” (frågetecken)”

Annonser
Sparad i Böcker & läsande, Skrivandet

Språklig

Det vill säga verbal, lingvistisk. Eller ordkunnig, kanske?

Ofta hör man hur det svenska språket anses vara fattigt. Fattigt på synonymer, klent på variation. I dessa fall lyfts ofta engelskan fram som en motsats till vår svenska armod. Jag undrar om det svenska språket skulle anses vara lika synonymfattigt om vi inte var så snara att förkasta gamla ord? Jag menar, nya ord och begrepp lyfts fram. Detta är bra. Språket förnyas ständigt och ordlistor skall återge detta, inte begränsa. Vi har nyord såsom Dylanman och kroppsaktivism. Dessa och många andra nyord är svåra att INTE komma i kontakt med. Men hur har vi det med riktigt gamla ord såsom exempelvis begynte eller åstad.

Fortsätt läsa ”Språklig”