Släktforskning, mikrohistoria & ”historisk roman” (frågetecken)

Jag släktforskar. Inte bara om min egen släkt utan emellanåt även åt andra. En sak jag blivit varse om är hur olika vi ser på historisk information runt om i landet. Eller rättare sagt hur olika intresset tycks vara. I Värmland där jag släktforskat för egen del finns mycket information att hämta. Mycket digital information på släktforskares egna hemsidor och bloggar. Och på släktforskarföreningars hemsidor etc. Det går ganska bra att få tag på kunskap om byar, om olika lokala företeelser samt om kultur, yrken och miljöer. Gävleborg är ett annat län där människor tycks vara intresserade och därför tagit reda på en hel del. Egentligen är väl det avgörande huruvida man delar med sig av sitt kunnande eller ej.

Själv bor jag i Österåker och jag kikar med avund mot vår grannkommun, Vallentuna, som är fantastisk duktig (i kommunregi) att berika oss nyfikna med information om gamla gårdar och andra platser. Deras kommunwebbplats har till och med gamla fotografier upplagda för alla att ta del av. Foton på människor från byarna, bostäder samt olika företeelser då människor samlades etc. Här i min kommun är ointresset stort alternativt så är den digitala förmågan låg (livrädd nu att hembyggds/släktforskar-föreningen kommer jagandes med högaffel om dom läser detta). Oavsett vad så når inte allt gammalt kunnande om orten ut till oss nyfikna. Mitt dilemma är att en kvist av mitt släktträd kommer härifrån (något jag inte ens visste när jag bosatte mig här). Dessa anor bodde på diverse gårdar här i Österåker. Gårdar/platser jag vill veta mer om men om vilka jag har svårt att finna information.

En annan plats i Sverige där folk är relativt ointresserade, där man på sina håll fortfarande tycker att ”man skall inte röra om i det förgångna” och så vidare är Öland. Där jag har min farfars rötter. Supersvårt att få fram information. Misstänker att om 100 år så kommer ingen veta vad första skolan på norra Öland hette. Och ingenstans kommer det att gå att finna svar då detta ligger nerbäddat i en låda som ingen kommer att orka leta rätt på.

Jag förstår att jag kanske, eventuellt (hoppas jag) överdriver lite. Mycket arbete görs med att förvara för framtiden. Men sanningen är ju den att för att kommuner skall finna det värt pengarna så måste folk också vara intresserade. Vidare så gäller det ju inte bara att förvara, tillgängliggörandet är också relevant.

Detta kanske verkar så löjligt men jag älskar att läsa om hur folk levde förr, deras språkbruk, traditioner, kläder, hus, byar, ja det mesta faktiskt.

Önskar att jag slapp ringa runt för att få reda på saker. Önskar jag slapp höra ”vet ej” etc. Önskar unga människor hjälpe sina föräldrar, mor- och farföräldrar att skriva ner sina berättelser. Att äldre människor tänkte ”OHOJ, jag skall berätta hur det var”, istället för ”ånej”, ingen är ändå intresserad”. Jag önskar att fler forskade om det lilla, såsom en byskola, ett gammalt jaktlag, en by, dvs mikrohistoria.

Apropå allt och ingenting så vore ju drömmen att skriva en historisk roman. Men den ynnesten är väl bara för etablerade författare? Med tanke på hur viktigt det är för förlagen att hitta manus
som också kan bli ”stora” utomlands. Misstänker att en historisk roman inte är en sådan genre. Men vad tror du?

Annonser

7 thoughts on “Släktforskning, mikrohistoria & ”historisk roman” (frågetecken)

Add yours

  1. Hej! Ibland blir jag verkligen så ställd av en del saker som sker i livet. Möten och händelser som man undrar om det är en märklig slump eller mening. Det är också sånt jag bloggat om. Jag började läsa ditt inlägg och tänkte att det är så intressant med släktforskning. Jag gjorde ett halvhjärtat försök en gång, men hann bara starta innan jag insåg at jag inte skulle ha tiden och lade ned det. Kul att du gör det!

    Men så till det andra. Visst går det att skriva historiska äventyrsromaner och det går bra! Även utomlands…. Min skrivarcoach Kim M Kimselius gör just det och hon har gett ut över 40 böcker och skriver nu flera nya… Kika på hennes hemsida och fortsätt du att planera för en sån roman om det är det du vill och tycker är roligt. Heja! Mer om Kim: http://www.kimselius.se/

    Liked by 1 person

    1. Ja det är kul med släktforskning. Fungerar bra att göra i perioder.

      Ang historisk roman så skulle jag inte skriva någon äventyrsroman. Jag är inte så mycket för äventyr utan det jag syftar till är en berättelse om människor under en specifik tid i historien. I Sverige. Med ett specifikt drama som rör barnhems- och fosterbarn. Det var lite av en industri för en sådär 150 år sedan. Tänker att det är svårt att övertyga ett förlag om bärigheten i det eftersom det blir så ”svenskt”. Är människor utanför landets gränser ens nyfikna på hur vi levde för låt oss säga 100 år sedan. Är svenskar ens nyfikna på det.

      Ja du vet, alla frågor man har 🙂
      Hur som kanske jag skriver den storyn någon gång iaf, oavsett om jag tror någon vill läsa eller ej. Bara för att få ur mig orden. Man kan ju inte ha för många berättelser ligga och trängas i huvudet, vissa måste bara ut, hehe.

      Liked by 1 person

  2. Under sammanlagt ett år, under 2010-2011 nånting, jobbade jag med att föra över informationen från de skrivna kyrkoböckerna från folkräkningen 1910. Det var en del olika församlingar i Västra Götaland/Dalsland, samt mot slutet hann jag med en del i Borås. Det var superroligt, men inte helt lätt alltid! Att tyda olika prästers handstilar från kyrkoböckerna, fotokopierade dessutom, kräver sin man/kvinna. Men ska vara glad vi inte hade själva böckerna.För jag var ju inte ensam om att göra det här.

    Första halvåret skrev jag in informationen på en Access databas, och andra halvåret satt jag och kontrollerade vad de andra hade skrivit in. Det var det roligaste halvåret jag haft i hela mitt liv, och jag var jättesur att det där Släktforskarcentret i Ramsele inte kunde anställa mig på riktigt för sånt här, utan använde min dåvarande kommuns arbetslöshetsenhet (kan man kalla det så när man kommit in i en av faserna?) att göra jobbet för en – förmodligen – struntsumma istället för att anställa några personer. Om inte annat så hade allt det här jobbet givit snabbare rewsultat för Ramsele som då hade kunnat uppdatera databaserna på nätet (bl.a.) betydligt tidigare.

    Jag var snabb, effektiv och på något vis intuitiv. Lärde mig snabbt vilka av de andra som praktiskt taget aldrig skrev in fel, och vilka som brukade missa på t.ex namn. Sen skulle det förstås kollas så inte en man hade fått beteckningen kvinna och vise versa. Alltså det var bara så KUL! Kände mig som världens bästa detektiv, och observant till tusen. En typ av jobb som passar mig som hand i handsken.
    Och högarna med församlingar som skulle kontrolleras och sedan sändas till Ramsele bara smalt undan som snö i aprilsol.
    😀

    Liked by 1 person

    1. Men du borde ju börja släktforska! Det är ju tydligt att det här är en hobby för dig. Eller din släkt kanske redan är färdigutforskad? Det är så roligt alltså, som du säger ”detektivarbete” & du har ju redan erfarenhet. Synd som du säger att det inte blev ”riktigt” arbete av det.

      Liked by 1 person

      1. Nej! Det tror jag inte! Det var själva fixandet och kollandet och sorterandet som var kul! Och att jag på nåt sätt skötte mig själv. Jobbade i egen takt! Hade kunnat vara annat än just släktforskning, känns det som.
        Är väl en av mina nördiga sidor att trivas med sånt där pilljobb på datorn, de där slingorna av Asperger jag har i mig som gjorde att det passade mig.

        En av mina farbröder lät göra en släktforskning för många många år sedan, så jag fick reda på en del om min pappas bakgrund. Men har inte ens kvar den pärmen längre. Tror det var min äldsta dotter som övertog den.

        Gilla

      2. Ja nä släktforskning är ju inte för alla. Har forskningen redan gjorts tidigare, av någon annan kan det ju kännas rätt syfteslöst.
        Nu när våren kommer lär det inte bli mycket letande i scannade kyrkböcker iaf. Solen känns mer lockande.

        Gilla

      3. Idag är det helt underbart ute! Köpte en Baden solstol på Maxi, men ska definitivt ut en sväng till på cykeln efter lunch.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

Sällsamt

Skrivsällskapet Sällsamts gemensamma hörna i kommunikationsrymden

Carola Strömstedt

Om nordisk fantastik och mitt eget skrivande

Johannas Deckarhörna

Litteraturblogg med förkärlek för det förskräckande

En chick-lit-karamell blir till

Om allt från spretig synopsis till rigorös redigering

Anethes författardröm

Första Feelgoodromanen i en trilogi som utkommer i september

Berättande

- om att skriva en bokserie. Och allt annat berättande

Skriva läsa leva

om skrivprocessen, ungdomsböcker och en del annan litteratur

KAROLINA 1875

EN BLOGG OM SLÄKTFORSKNING

eva karlssons blogg

OM ATT SKRIVA OCH ATT SKRIVA OM

Försvinner och stannar kvar

En blogg om skrivande och läsupplevelser

Carola Holtan Segerlund

Skrivbloggen om min skrivande väg mot författarskapet

Fredrikas blogg

Vardagsbilder och vykort "till mig själv"

Läsa och Skriva

Ett personligt bloggiversum om litteratur och skapande.

Kan jag bli en författare?

Funderingar och uppsnappat kring skrivprocessen - en väg mot författarskap

The Writeful Blog

"There's nothing to writing. All you do is sit down at a typewriter and open a vein." Ernest Hemingway

Signerat Dezmin

Det finns bara ett sätt att födas, men tusen sätt att dö

Drömmen om en bok

En aspirerande författares vardag

Bokstund

You can make anything by writing - C.S Lewis

%d bloggare gillar detta: