Karaktärsbeskrivningar

Karaktärsbeskrivningar kan vara ruskigt svåra. Håller du inte med? Att ge en rättvis bild, tillräckligt komplex för att den skall vara trovärdig men inte så utmejslad och ”färdig” att läsaren får svårt att relatera, eller ännu värre, svårt att fylla i dom luckor som obönhörligen återfinns i alla textframtagna karaktärer (enligt mig).

Det finns faror i allt och vad rör detta så tycker jag att faran ligger i att beskriva en karaktär för nära ens egen värld, för lik en själv eftersom man då kanske vill försköna sin karaktär till omänsklighet. Alternativt att utgå ifrån att det man ser i sin egen omgivning är allmänt och vedertaget. Och att man låter fördomar man har om olika ”människotyper” ge sig till känna.

Jag har ett för mig talande exempel kring detta. Eller rättare sagt något som jag tror kan vara ett exempel. Jag skall förklara närmare men det tar lite emot eftersom jag då måste skriva något lite halvtaskigt om Viveca Stens ena huvudkaraktär, nämligen Nora Linde. Lite som att skriva illa om någons barn. Inte bra. Men risken att hon läser detta är allt annat än stor (hihi) så here goes. Säg gärna ifrån om du tycker jag är dum.

Continue reading →

Äga sin ålder

”Man skall ÄGA sin ålder”.

Var det någon som sa i TV i morse. Och det har man ju hört förut. Att äga, och inte låta sig ÄGAS. Att det är målet. För om man äger sin ålder (och inte låter sig ägas) så har man, vadå? Vunnit?

Jag äger INTE min ålder.

Istället kan jag berätta att jag förvånas (ja näst intill chockas) varje gång jag måste ange /uppge min ålder. För den, min ålder alltså, är inget jag kan relatera till, alls.

I ärlighetens namn har den absolut ingenting med mig att göra. Tvärtom så säger den fel saker om mig. Hela tiden, i allt.

Continue reading →