Jag är bättre på att vara i nära relation med mig själv

Hej Lilla bloggen – jag har längtat efter dig.

Ja så känns det faktiskt, nu när jag satt mig tillrätta i fåtöljen med datorn i knät. Det pirrar lite mysigt i magen. Jag kan skriva hur jag vill. Om vad jag vill. Jag kan vara den mest sanna versionen av mig själv, om jag vill, eller bara hitta på en berättelse om gröna monster och godisregn. Det är upp till mig. Och bäst av allt är att jag inte MÅSTE skriva överhuvudtaget. Men att jag vill.

Lilla bloggen jag har saknat dig. För det var ju en tid sedan jag hälsade på.

Fast det är egentligen inte sant. Jag har påbörjat inte mindre än fyra blogginlägg den senaste veckan som jag inte orkat, eller haft lust att skriva klart. Så egentligen är det bara länge sedan som något blev publicerat.

Om du var människa, Lilla bloggen. En vän. Så skulle du kanske vara lite sur på mig för att jag inte hört av mig. Men bara om du var en människa som är duktig på att ”vara i nära relationer med andra hela tiden” och som har svårt att relatera till människor som är som jag.

Jag är bättre på att ”vara i nära relation med mig själv” från andra behöver jag ibland en paus. Om än bara någon liten vecka.

Detta betyder nu inte att jag ogillar människor. Jag gillar människor. Gillar att utbyta erfarenheter med människor. Ta del av människors berättelser. Jag lyssnar gärna. Och pratar gärna, med människor.

Detta betyder heller inte att jag förväntar mig vara passiv mottagare i mina relationer. Tvärtom så tror jag mig vara generös med engagemang.

Jag är bara inte så bra på det där dagliga. Det där ”vi berättar allt” och smsar hjärtan hjärtan puss puss och kram. Varje dag. Jag är dålig på det och när jag ”gör det” för att jag vet att det förväntas av mig, känner jag mig falsk.

Jag vill inte ens ha det där dagliga ”puss puss kram kram” via sms med min son som pluggar på annan ort. Vi hörs någon gång i månaden. Men när vi ses kan vi prata om allt, högt och lågt, litet och mycket, i timmar.

Men jag tänker på honom varje dag. Och skulle han behöva mig skulle jag gå över eld för att komma till honom.

Vi tycker mycket om vår relation.

Jag tror att det hör till min generation, ålder. Och kanske kanske kanske att jag är kvinna. En kvinna i mammaålder. Snart medelålders (ovilligt erkännande). Det förväntas av mig att jag skall vara relationsskapande och varm i mitt bemötande. Jag tror det förväntas av mig att vara storsint och förlåtande. Och att inneha förmågan att sätta mig själv åt sidan och ”bränna ut mig själv” för andra.

Jag tycker att det är orättvist att män ofta kommer undan med att vara usla på relationer. Att dom blir förlåtna både av kvinnor och av andra män.

Nuförtiden, Lilla bloggen, tycker du att vi har glidit isär. Och jag kan förstå det eftersom jag skrev mycket oftare i början. Å andra sidan borde du kanske lärt känna mig på riktigt. Velat lära känna mig och inte enbart speglat dig själv i mig. Sett mig för den kassa vardagsrelation jag är men också hur lojal. Och hur stark jag är, när det blåser.

Så vad säger du Lilla bloggen, kan jag få vara jag? kan du gilla mig för den jag är? 

Tack ❤

Annonser

6 thoughts on “Jag är bättre på att vara i nära relation med mig själv

Add yours

  1. Men så härligt att lägga detta inlägg, jag känner så igen mig! Jag har tänkt att det har lite med den här åldern eller fasen i livet att göra, jag har inte alltid varit så här men jag trivs med att vara mycket mindre relationsskapande och relationsorienterad nu.

    Liked by 1 person

    1. Hej Fredrika! Så skönt att läsa att jag inte är ensam om att inte riktigt ha ork/lust att vara så relationsorienterad längre. Förresten, det var DET ordet, relationsorienterad, som jag sökte när jag skrev. Kom bara inte på det. Tack för påminnelsen 🙂

      Gilla

  2. Vilket bra inlägg! Klart du får vara dig själv, jag med. Alla får vara sig själva, det gäller bara att våga…
    Senast i går pratade min väninna om hur hon inte orkar lära känna en massa folk på nya jobbet, hon kan vara en kollega men intresset av att bygga relationer utanför det professionella finns inte. Jag känner exakt likadant.
    Tack för din text, den slog huvudet på spiken.

    Liked by 1 person

    1. Skönt att vi är fler som känner så!
      Det där din väninna går igenom är inte helt enkelt. På vissa arbetsplatser är det ju svårt att hålla gränsen mellan personlig & privat, professionell & privat. Det är liksom inte riktigt ok att ”säga nej” till inviter som ligger utanför jobb. Nåja, det brukar kanske ordna sig. Ändå. 🙂

      Liked by 1 person

      1. Ja, och ju fler som pratar om det desto enklare att våga vara sig själv. Upplever att många kvinnor känner pressen att vara familjens sociala nav i allt från barnens lekträffar till vuxnas middagar, oavsett om ork/lust finns eller inte.
        Nej, vissa arbetsplatser är svåra att vara privat på, min kompis säger att hon ser stor skillnad mellan de som är 23 och hon, som är 40, behoven är olika. Hon har sina ”vuxenvänner” och de som är 23 ska kanske träffa sina vuxenvänner på jobbet.
        Haha, ja du, det mesta ordnar sig. Så länge vi lever kan saker lösa sig, gäller bara att komma ihåg det.

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

Sällsamt

Skrivsällskapet Sällsamts gemensamma hörna i kommunikationsrymden

Carola Strömstedt

Om nordisk fantastik och mitt eget skrivande

Johannas deckarhörna

Litteraturblogg med förkärlek för det förskräckande

En chick-lit-karamell blir till

Om allt från spretig synopsis till rigorös redigering

Anethes författardröm

Första Feelgoodromanen i en trilogi som utkommer i augusti/september

Berättande

- om att skriva på en bokserie. Och allt annat.

Skriva läsa leva

om skrivprocessen, ungdomsböcker och en del annan litteratur

KAROLINA 1875

EN BLOGG OM SLÄKTFORSKNING

eva karlssons blogg

OM ATT SKRIVA OCH ATT SKRIVA OM

Försvinner och stannar kvar

En blogg om skrivande och läsupplevelser

Carola Holtan Segerlund

Skrivbloggen om min skrivande väg mot författarskapet

Fredrikas blogg

Vardagsbilder och vykort "till mig själv"

Läsa och Skriva

Ett personligt bloggiversum om litteratur och skapande.

Kan jag bli en författare?

Funderingar och uppsnappat kring skrivprocessen - en väg mot författarskap

The Writeful Blog

"There's nothing to writing. All you do is sit down at a typewriter and open a vein." Ernest Hemingway

Signerat Dezmin

Det finns bara ett sätt att födas, men tusen sätt att dö

Drömmen om en bok

En aspirerande författares vardag

Bokstund

You can make anything by writing - C.S Lewis

%d bloggare gillar detta: