ÄGA SIN ÅLDER

”Man skall ÄGA sin ålder”.

Var det någon som sa i TV i morse. Och det har man ju hört förut. Att äga, och inte låta sig ÄGAS. Att det är målet. För om man äger sin ålder (och inte låter sig ägas) så har man, vadå? Vunnit?

Jag äger INTE min ålder.

Istället kan jag berätta att jag förvånas (ja näst intill chockas) varje gång jag måste ange /uppge min ålder. För den, min ålder alltså, är inget jag kan relatera till, alls.

I ärlighetens namn har den absolut ingenting med mig att göra. Tvärtom så säger den fel saker om mig. Hela tiden, i allt.

 

Min ålder säger om mig, att jag skall;

  1. Ha en framgångsrik karriär.
  2. Tjäna tillräckligt med pengar för att ”unna” mig saker, köpa dyr ansiktsvård (läs: antirynkkräm), pensionsspara och äga/spara till sommarstuga.
  3. Vara gift.
  4. Vara trygg i mig själv (läs: vara ”klar” med vem jag är).
  5. Trivas med mitt yttre (eller åtminstone kommit till acceptans).

etc. etc.

 

Att åldras är ingen dans på fjäderlätta tår, det kan jag tala om för dig. Tvärtom tar åldrandet en okristligt massa tid och tanke i anspråk. Här kommer några exempel;

  1. Den ofantliga tidsåtgång som det innebär att googla fram nya smink- och hudvårdsprodukter som gör att man inte ser ÄLDRE och VÄRRE ut efter sminkning.
  2. Tankar som rör vad FAEN man byter ut alla kroppssvällande kolhydratsprodukter mot. Vitkål förklätt som pasta, någon?
  3. ”Är det bättre att vara gift ur ett efterlevnadsperspektiv” och sådana peppande tankar.
  4. Tiden man får över på grund av att barnen är stora vilket får en att tänka på exempel 1-3.

 

Att äga sin ålder tolkar jag som om man skall vara den man är och gilla sig själv för det. Åldern är bara, hmm hur skall jag säga, en liten tvättlapp i baksidan av jeansen. Typ så. Kan det stämma tro?

Men hur i hela friden skall jag någonsin kunna/vilja tänka så? Att min ålder är lika obetydligt som ett urtvättat tvättråd?

ALLT handlar ju om ålder. Hur vi uppfattar en människa, hur vi bedömer henne, utgår ju ifrån diverse kategoriseringar där ålder en av dom första rutorna vi bockar i.

”Hon såg ut att vara i 30-årsålder”, ”hur gammal kan han vara ungefär?”, ”han var nog i pensionsålder” etc etc.

Även om man TROR SIG äga sin egen ålder. Vad spelar det för roll när man inte kan äga andras tankar om ens ålder?

 

(Det här får nog bli del ETT i serien ÅLDERSNOJA OCH LIVSKRIS för jag är inte klar än.)

 

Tjingeling =)

Annonser

4 thoughts on “ÄGA SIN ÅLDER

Add yours

  1. Jag tycker att det här med åldrar är så intressant. Många gamla människor kan känna sig unga i själen, unga människor kan vara gamla i själen. Och sedan alla olika nyanser däremellan. Jag tror att människor har flera åldrar i sig samtidigt, man samlar på sig olika åldrar under livet som man sedan rör sig mellan. Men som du skriver, samhället är åldersfixerat och kategoriserar gärna efter åldrar.

    Gilla

    1. Precis! Och i olika skeden i livet blir ju också åldern viktigare än i andra. Innan man kommit till ro med sitt åldrande exempelvis och hela själen stretar emot. Som i mitt fall 🙂

      Gilla

  2. Jag känner igen mig i en del av det du skriver fast jag personligen inte drabbats av åldersnoja. Ju äldre jag blir desto mindre betyder andras tankar om mig, andras inplacering av mig i fack. Men ändå befarar jag att ändligheten av historien snart nog kommer börja skava.

    Gilla

    1. Å så skönt. Att slippa noja. Jag vet att jag nog är fåfäng som känner att det fysiska åldrandet stör mig. Känner bara ibland att jag skulle passa bättre som 25 än 40+ men ibland är jag överlycklig över att vara just 40+. Förvirringen förvirringen 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑

Sällsamt

Skrivsällskapet Sällsamts gemensamma hörna i kommunikationsrymden

Carola Strömstedt

Om nordisk fantastik och mitt eget skrivande

Johannas Deckarhörna

Litteraturblogg med förkärlek för det förskräckande

En chick-lit-karamell blir till

Om allt från spretig synopsis till rigorös redigering

Anethes författardröm

Första Feelgoodromanen i en trilogi som utkommer i september

Berättande

- om att skriva en bokserie. Och allt annat berättande

Skriva läsa leva

om skrivprocessen, ungdomsböcker och en del annan litteratur

KAROLINA 1875

EN BLOGG OM SLÄKTFORSKNING

eva karlssons blogg

OM ATT SKRIVA OCH ATT SKRIVA OM

Försvinner och stannar kvar

En blogg om skrivande och läsupplevelser

Carola Holtan Segerlund

Skrivbloggen om min skrivande väg mot författarskapet

Fredrikas blogg

Vardagsbilder och vykort "till mig själv"

Läsa och Skriva

Ett personligt bloggiversum om litteratur och skapande.

Kan jag bli en författare?

Funderingar och uppsnappat kring skrivprocessen - en väg mot författarskap

The Writeful Blog

"There's nothing to writing. All you do is sit down at a typewriter and open a vein." Ernest Hemingway

Signerat Dezmin

Det finns bara ett sätt att födas, men tusen sätt att dö

Drömmen om en bok

En aspirerande författares vardag

Bokstund

You can make anything by writing - C.S Lewis

%d bloggare gillar detta: