Men ännu har han lite att bevisa

Förvisso var det en dålig boksommar för min del. Tiden sprang, så jag inget hann.

Men jag kom mig ändå för att inhandla (nåja det var faktiskt sambo som gjorde det) tre av Hemingway´s storverk. Farväl till vapen, Klockan klämtar för dig och Den gamle och havet. Jag har inte läst så mycket av Hemingway nämligen. JA eller hur? Helt galet, jag håller med.

Jag har dock inte missat honom som den stora litterära person han nu var utan faktiskt med berått mod undvikit honom av olika skäl. Jag har fått höra, och lära mig, att han var en mansgris. Och vem gillar en mansgris?

Numer struntar jag allt som oftast i hur en författare beskrivs av andra.

Så, en förmiddag i juli satte jag mig med min kaffekopp och Hemingways Farväl till vapen. Jag öppnade min nyinköpta, bättre begagnade och därtill mycket snygga upplaga med nyfikenhet och förväntan.

Redan på första sidan kände jag av SPRÅKET.

Nu är jag en sådan sorts person som enkelt börjar gråta av en vacker text. Vissa författare ”kliver rakt in” och ger mig som ett brus att likna vid en hastig förälskelse.

Lite så kändes det.

Men ändå inte.

För redan på sidan fjorton hade jag börjat ”haka upp mig” på formuleringar. Och när jag gör det, då slutar det sällan lyckligt.

”Jag såg staden med kullen och det gamla slottet ovanför staden i en sänka bland kullarna och bergen bakom, bruna berg med lite grönt på sluttningarna. ”

Meningen här ovan drev mig nästan till vanvett. Jag behövde stanna upp för att sortera orden. Staden har en kulle. Staden har ett gammalt slott men som också ligger ovanför staden dvs inte i staden. Slotten ligger i en sänka bland kullarna, eller är det staden som ligger i sänkan?

”Det var varmt och vårlikt, och jag gick ner genom allén som var varm av solen som sken på väggarna och fann att vi forfarande bodde i samma hus och att alltsammans var sig likt”.

Nä!

MEN, så påminde jag mig själv om att just den här upplagan är en översättning och består inte av Hemingways exakta ord.

Det är alltid bättre att läsa på orginalspråk. Om man har möjlighet. Det vet jag.

Där och då lade jag undan Farväl till vapen. Jag skall köpa den på engelska.

Men tänk om det är såhär Hemingway skriver? Tänk om det bara är jag som inte förstår eller är tillräckligt litterär för Hemingway? Ja tänk om.

Häromkvällen öppnade jag Hemingway´s Den gamle och havet, också den på svenska trots att jag lovat mig själv att inte göra det. Nyfikenheten tog överhand.

Jag har inte läst klart den än.

MEN DU, jag blev som kär. Jag vet nu att jag kommer att älska Hemingway. Jag bara vet.

Även om han ännu har lite att bevisa.

Såklart. Han är ju bara Hemingway 😉


Spara

Spara

Spara

5 Comments

  1. Förra sommaren läste jag min första Hemingway. Till ljudet av havets vågor, på den lilla och fantastiskt vackra ön Öja läste jag Den gamle och havet. Blev omedelbart kär. Jag har sedan dess inhandlat fler av Hemingways böcker men annan läsning och annat skrivande har kommit emellan-. Nu blev jag påmind om att läsa de där böckerna 🙂 Han har som en egen stil som jag verkligen gillar.

    Liked by 1 person

    Svara

  2. Jag läste flera av hans böcker när jag var i tjugoårsåldern, och älskade stämningen som de förmedlade. Mest gripande var Den gamle och havet, men jag tyckte väldigt mycket om de andra också, och Hemingway var en favorit hos mig då. Jag skall läsa något av honom snart, och se om han håller drygt tjugo år senare.

    Liked by 1 person

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s