Hemligt

Häromdagen fiskade jag fram Göran Häggs ”Nya författarskolan” ur en av pocketraderna i min färgkoordinerade bokhylla. Jag tog i från tårna och blåste ut och såg dammtussar flyga.

Jag behöver goda råd Herr Hägg, har du några att ge?

Javisst, svarade det röda omslaget, läs och du skall bli klok.

Sagt och gjort.

På sidan 32 tog jag en paus. Jag behövde tänka lite. Det var något jag nyss läst som fick mig att fundera. Något jag nästan hade glömt men som hade gnagt i mig flera månader. Ända sedan jag började skriva på mitt nya skrivprojekt. Ända sedan jag började skriva och önskan om att få berätta hade växt sig allt starkare. Viljan att berätta, för honom, henne, dig och dom. Men såklart har jag förblivit tyst, tyst som en mus.

Jag har tänkt jättemycket på det här. Hur mycket kan man berätta?

Göran Hägg skriver på sidan 32 (2005) om ”hon som inte vågar berätta vad hon skriver om för att inte bli bestulen”. Han skriver att ”det finns i själva verket inget säkrare tecken på bristande originalitet och avsaknad av litterär talang än rädsla att bli bestulen”.

Låtom oss ta det herr Hägg har att säga med en klackspark.

MEN är det för att jag är rädd för att bli bestulen som jag är orolig för att säga ”för mycket” om mitt skrivprojekt?

Jag känner mig inte det minsta rädd!

MEN det känns som om dom flesta ”skrivare” är lite hemliga.

Hemligheter i all ära.

MEN hur mycket ”kan” man egentligen berätta? Vad tycker du?

12 Comments

  1. Åh, det här har jag också funderat på, har precis börjat skriva, första gången (ja förutom min blogg då) och det är en av de frågor jag undrat runt… Hur mycket berättar du?

    Liked by 1 person

    Svara

    1. Hejsan 🙂
      Jag berättar ganska lite om mitt nuvarande skrivprojekt. Det jag säger är att det utspelar runt åren 1905-1906 och lite till. Ungefär så. Den enda som vet mer är egentligen min sambo. Så jag är tyvärr ganska hemlighetsfull. Men kanske att jag blir lite öppnare längre fram när jag kommit längre, jag vet inte.
      Kul att du börjat skriva (utöver bloggen). Det är eventuellt världens bästa syssla eller vad tycker du =)

      Liked by 1 person

      Svara

      1. Ja det känns väldigt spännande, oerhört pirrigt och lite…skämmigt? Knepiga känslor, men jag hoppas jag ska klara att bli klar i alla fall 😊

        Gilla

  2. Jag tror att Hägg har en poäng i att det är ohälsosamt för skrivandet att bli så extremt fäst vid en enda idé att det känns som att världen skulle gå under om någon annan gjorde den till sin.

    Om det sedan betyder att det är bra att berätta allt vet jag inte. Jag kan själv känna att jag paradoxalt nog låser mig för mycket vid mina idéer just om jag berättar för andra om dem. Det blir som att idén stelnar innan den är riktigt klar, om du förstår hur jag menar? Jag gillar att hålla mina berättelser för mig själv rätt länge så att de fortfarande är formbara och kan utvecklas vidare i takt med att jag skriver.

    Liked by 1 person

    Svara

    1. Jag förstår precis hur du menar & det är lite så jag också tänker, vanligtvis. Mitt nuvarande skrivprojekt är dock lite annorlunda mot mina tidigare trevande försök. Och jag känner att jag har ett behov av att ”dra” storyn för människor för att se huruvida det är något att satsa på. Men det är nog bäst jag låter bli, tänk om människor ogillar min idé, huha. Jag som tycker så mycket om den 🙂

      Gilla

      Svara

  3. Jag tror inte på att vara för hemlig, jag har kompisar som jag bollar friskt med och berättar hela historierna, hur jag tänkt o.s.v. just för att kunna få feedback och komma framåt.
    Men grejen är att testläsarna inte får veta, för de ska vara nya för historien, därför skulle jag aldrig skriva ut på bloggen vad mina historier handlar om. Inte för att de är hemliga i allmänhet, bara för mina testläsare … å andra sidan är ”baksidestexten” inte direkt hemlig, den får ju testläsarna också ta del av. Kanske blir ett blogginlägg om detta vad det lider.
    Tack för tips på skrivhandbok! Hade inte hört tala om den.

    Gilla

    Svara

  4. Jag tror att det måste få vara en smaksak hur hemlig man är. Det är ju helt olika vad som passar ens personlighet. Jag är inte ett dugg hemlig, snarare får jag alltid behärska mig ganska mycket för att inte berätta det mesta för en massa olika människor. Jag är helt enkelt typen som inte mår bra av att vara hemlig, min historia och allt som rör den blir mycket bättre när jag får prata om den och bolla den med andra. Men jag har vänner som är precis tvärt om när de skriver, berättar ingenting för det nästan är klart. Och båda sätten är nog bra tror jag. Det är bara viktigt att känna efter vad som känns rätt, och inte tro att man MÅSTE vara hemlig, eller att man MÅSTE prata jättemycket. Gör det som känns rätt för dig!

    Liked by 1 person

    Svara

    1. Ja det är såklart individuellt. Just nu är jag lite hemliga-Arne men jag får se hur det blir längre fram. Tack för kommentar. Nu skall jag kika över på din blogg 🙂

      Gilla

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s