Böckerna som skakade folkhemmet

Hej alla kreativa kompisar och bokälskare! Här kommer ett litet inpass från mig som vare sig skriver eller läser just nu. Från mig som pausar och låter skriv- och läshjärnan vila en stund i vårsolens sken.

Jag kommer med ett tips.

Ett tips om ett program om böcker. För trots att jag inget läser just nu. Kittlar tanken om att jag snart ”trillar dit” igen. In i bokvärlden.

Ni har säkert redan sett Babel: böckerna som skakade folkhemmet?

Korta avsnitt på endast sex minuter var. En serie från 2017.

Jag sträcktittade på den häromdagen och noterade då till min fasa att serien utgår om några dagar. OM ENDAST SEX DAGAR!

Då tänkte jag på er.

Jag formligen älskar den här typen av litteratur som programmet tar upp. Böcker som sätter sig på tvären, som skakar om våra perspektiv och uppfattningar av hur något ÄR, eller bör vara.

Böcker som fått utstå människors vrede, den som bubblar i oss när någon utmanar och gungar vår världsbild.

Continue reading →

Jag tröttnar

Jag har inte skrivit så mycket på sista tiden. Eller det stämmer inte riktigt. Jag har skrivit, men bara inte så mycket på mitt manus.

Jag har gjort andra viktiga grejer. Som att försöka hitta den absolut bästa tekniken för mitt skrivande. En metod eller flera metoder, mixade. Skräddarsydd för mig. Det är det jag sysslar med just nu.

Och anledningen är enkel. Det är något fel på hur jag arbetar med mitt skrivande. Noveller, kortare berättelser, artiklar, beskrivningar, manualer, recensioner och så vidare, går alldeles utmärkt. Men längre texter, såsom exempelvis ett bokmanus, ja det är där jag får problem.

Continue reading →

Så ses vi igen kära bloggen

Det var en stund sedan jag skrev här nu. Det har varit så mycket annat så här efter jul. Ditten och datten, datten och ditten.Jag har dessutom varit så ohyggligt trött. På sparlåga så att säga. Detta skyller jag oavkortat på solbristen här i Stockholmsområdet.

Om sanningen skall fram så är jag fortfarande trött. Men jag kommer att ha mer skrivtid framöver. Och det, om något, kan nog fungera som en liten vitamininjektion.

Jag har läst era bloggtexter emellanåt. Jag prenumererar på många via mejl. Jag har noterat att ni också har en hel del att stå i.

Livet.

Continue reading →

JUL

För mig är julen en ganska enkel högtid. Jag har inte mycket släkt som jag umgås med på jul. Inte heller någon uppsjö av traditioner och måsten. Jag har min närmaste familj. Min sambo och mina tre barn. Vi firar jul i huset här där vi bor. Vi har gran som många andra. Stjärnor och ljusstakar i våra fönster. Julmat och tända ljus. Godis och Kalle anka. Många julaftnar har sambos föräldrar varit här och firat med oss. Men i år bjöd vi in dem till annandagen istället.

I år blir det bara vi.

Vi skall spela monopol och laga mycket mindre mat än vi brukar. Vi kanske struntar i Kalle anka och kör frågesport istället.

Man kan göra så när ens barn är så stora som mina. Man kan ha en annan sorts jul.

Det är som att ha en liten glipa, eller en luftspalt mellan att fira jul med lite yngre barn och allt vad det innebär, och fram tills dess att barnen har egna familjer.

Hur vårt firande kommer att se ut framöver det vet jag inte än.

Men i år firar vi så här. I år blir det bara vi.

Continue reading →

Något annat än det som först var

Igår försökte jag övertyga min dotter om att saker man gör kan leda till nya saker, möjligheter och tillfällen.

Hon tittade på mig som hela jag var en enda stor floskel. Och jag klandrar henne inte. Hon är tonåring, med något som närapå kan liknas vid livsleda. Och hon är frustrerad, över skolan, vännerna. Sina egna och världens, verkliga och imaginära, begränsningar.

Jag minns så väl hur det var.

Jag stannade av i mitt lilla tal och återföll till den roll där hon vill ha mig. Som den förstående mamman. Mamman som kramar om och tröstar.

Det finns en tid för allt.

Men du som läser det här är inte min tonårsdotter. Jag tror att du kan förstå. Förstå vad jag menar när jag skriver om den lilla sticklingen som på eget bevåg spirar upp ur jorden en bit från moderplantan.

Continue reading →

Att krysta fram ord

Just nu befinner jag mig i det där vedervärdiga tillståndet där ingenting går enkelt. Ingenting.

Jag kämpar med formuleringar och krystar fram ord och ingenting blir särdeles bra.

Jag undrar om jag skall ta några dagars paus i manusskrivandet och se om det lättar?

Jag funderar på om jag behöver fylla på med inspiration och energi. Göra annat?

Jag har ont i svanskotan. Jag får det ibland. Jag tror att min höft är sned. Att mitt ena ben är något lite längre än det andra. Eller så är det det andra som är kortare, jag vet inte.

Continue reading →

Allmänbildning eller litteratursnobberi

Jag kikade som hastigast in på Twitter. Jag skrollade och fann att det pågick ”diskussioner” lite här och där rörande Selma Lagerlöf. Som den Selma-beundrare jag nu är kände jag av paniken när jag såg att någon skrivit att Selma var litteratursnobberi. Vafalls?

Det finns inget snobbigt med Selma. Hon var en fantastisk, faaantastisk författare! Och om hon skall förknippas med någon form av litteratursnobberi överhuvudtaget (vilket hon såklart inte skall) så vore det att samtiden satt upp henne på allt för många ”måste-läsa-listor”. Vi människor tycks ogillar måsten å det grövsta.

Jag började febrilt söka efter svar (fortfarande på Twitter) och fann att Ebba Busch Thor på något sett var iblandad i det här med Selma. Och att Selma var i sällskap av två herrar, nämligen Svenska akademiens egna Klas Östergren, och August Strindberg (oj oj).

Continue reading →