Något annat än det som först var

Igår försökte jag övertyga min dotter om att saker man gör kan leda till nya saker, möjligheter och tillfällen.

Hon tittade på mig som hela jag var en enda stor floskel. Och jag klandrar henne inte. Hon är tonåring, med något som närapå kan liknas vid livsleda. Och hon är frustrerad, över skolan, vännerna. Sina egna och världens, verkliga och imaginära, begränsningar.

Jag minns så väl hur det var.

Jag stannade av i mitt lilla tal och återföll till den roll där hon vill ha mig. Som den förstående mamman. Mamman som kramar om och tröstar.

Det finns en tid för allt.

Men du som läser det här är inte min tonårsdotter. Jag tror att du kan förstå. Förstå vad jag menar när jag skriver om den lilla sticklingen som på eget bevåg spirar upp ur jorden en bit från moderplantan.

Continue reading →

Att krysta fram ord

Just nu befinner jag mig i det där vedervärdiga tillståndet där ingenting går enkelt. Ingenting.

Jag kämpar med formuleringar och krystar fram ord och ingenting blir särdeles bra.

Jag undrar om jag skall ta några dagars paus i manusskrivandet och se om det lättar?

Jag funderar på om jag behöver fylla på med inspiration och energi. Göra annat?

Jag har ont i svanskotan. Jag får det ibland. Jag tror att min höft är sned. Att mitt ena ben är något lite längre än det andra. Eller så är det det andra som är kortare, jag vet inte.

Continue reading →

Allmänbildning eller litteratursnobberi

Jag kikade som hastigast in på Twitter. Jag skrollade och fann att det pågick ”diskussioner” lite här och där rörande Selma Lagerlöf. Som den Selma-beundrare jag nu är kände jag av paniken när jag såg att någon skrivit att Selma var litteratursnobberi. Vafalls?

Det finns inget snobbigt med Selma. Hon var en fantastisk, faaantastisk författare! Och om hon skall förknippas med någon form av litteratursnobberi överhuvudtaget (vilket hon såklart inte skall) så vore det att samtiden satt upp henne på allt för många ”måste-läsa-listor”. Vi människor tycks ogillar måsten å det grövsta.

Jag började febrilt söka efter svar (fortfarande på Twitter) och fann att Ebba Busch Thor på något sett var iblandad i det här med Selma. Och att Selma var i sällskap av två herrar, nämligen Svenska akademiens egna Klas Östergren, och August Strindberg (oj oj).

Continue reading →

#boktitelpoesi

För några år sedan roade jag mig emellanåt med så kallad #boktitelpoesi. Ni har säkert sett sådant på Instagram och andra sociala medier. Det är verkligen en jätterolig användning av böcker (utöver läsandet). En extra belöningen för all dammtid en tilltagen boksamling tar i anspråk kanske?

Hur som helst så har min forna hobby fått en liten renässans den här veckan. Antagligen för att jag känner mig superkreativ, men samtidigt rastlös och ofokuserad och mer lämpad för små, snabba projekt.

Att leta boktitlar som kan göra sig bra med andra är för mig hjärngympa som ger mersmak.

Här kommer dagens skörd

Continue reading →

Bygga, bygga liten saga

Just nu har jag svårt att fokusera på skrivandet av min berättelse om fosterhemsinspektör Gustafsson trots att det är så roligt. Jag har grottat ner mig i ett minutiöst researcharbete som aldrig tar slut. Fastnat i rollen som den noggranna släktforskaren där allt måste klaffa. Vara rätt.

Jag blir sådan här, inte bara när jag skriver utan även när jag gör annat. Jag har svårt för halvmesyrer. Jag vill ha kött på benen och jag gillar tydlighet. Att vara tydlig.

Men ibland glömmer jag bort att människor kan lista ut saker själva. Att jag egentligen inte behöver skriva ut alla steg i en händelse. Människor kan dra egna logiska slutsatser.

Men kanske hellre för mycket information än för lite?

Continue reading →

Lyckorus, formuleringar, ord & sånt

Under den gångna veckan har känslan av lycka emellanåt kommit över mig. Ett brus som nästan gett gåshud, men inte riktigt. En pirrig känsla i magtrakten och tårkanaler som gjort sig redo. En kort sekund, sedan har det varit över men känslan som stannat kan liknas vid värmen framför en brasa, en kall vinterdag.

Ord, formuleringar. Sammansatta ord från lite varstans, tidningar, böcker, sångtexter. Vackra ord, roliga meningar. Det bubblar till i mig. Så konstigt egentligen att jag ibland är så mottaglig. Nästan som om allt jag läser är skrivet till mig. För mig. För att jag skall få le. Bli varm.

Det började med Selma. Hon tryckte på en knapp. I måndags.

Jag letade efter Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. Det var så länge sedan jag läste den och den har funnits på min mentala läslista ett tag. Jag har en fin rosa pocket av den boken. Med blommor på. Jag vill gärna läsa böcker som har vackra omslag. Det borde vara oviktigt, men det är det inte. Min bok tycktes vara som bortblåst. Har jag lånat ut den?

Continue reading →