Jag tröttnar

Jag har inte skrivit så mycket på sista tiden. Eller det stämmer inte riktigt. Jag har skrivit, men bara inte så mycket på mitt manus.

Jag har gjort andra viktiga grejer. Som att försöka hitta den absolut bästa tekniken för mitt skrivande. En metod eller flera metoder, mixade. Skräddarsydd för mig. Det är det jag sysslar med just nu.

Och anledningen är enkel. Det är något fel på hur jag arbetar med mitt skrivande. Noveller, kortare berättelser, artiklar, beskrivningar, manualer, recensioner och så vidare, går alldeles utmärkt. Men längre texter, såsom exempelvis ett bokmanus, ja det är där jag får problem.

Continue reading →

Allmänbildning eller litteratursnobberi

Jag kikade som hastigast in på Twitter. Jag skrollade och fann att det pågick ”diskussioner” lite här och där rörande Selma Lagerlöf. Som den Selma-beundrare jag nu är kände jag av paniken när jag såg att någon skrivit att Selma var litteratursnobberi. Vafalls?

Det finns inget snobbigt med Selma. Hon var en fantastisk, faaantastisk författare! Och om hon skall förknippas med någon form av litteratursnobberi överhuvudtaget (vilket hon såklart inte skall) så vore det att samtiden satt upp henne på allt för många ”måste-läsa-listor”. Vi människor tycks ogillar måsten å det grövsta.

Jag började febrilt söka efter svar (fortfarande på Twitter) och fann att Ebba Busch Thor på något sett var iblandad i det här med Selma. Och att Selma var i sällskap av två herrar, nämligen Svenska akademiens egna Klas Östergren, och August Strindberg (oj oj).

Continue reading →

#boktitelpoesi

För några år sedan roade jag mig emellanåt med så kallad #boktitelpoesi. Ni har säkert sett sådant på Instagram och andra sociala medier. Det är verkligen en jätterolig användning av böcker (utöver läsandet). En extra belöningen för all dammtid en tilltagen boksamling tar i anspråk kanske?

Hur som helst så har min forna hobby fått en liten renässans den här veckan. Antagligen för att jag känner mig superkreativ, men samtidigt rastlös och ofokuserad och mer lämpad för små, snabba projekt.

Att leta boktitlar som kan göra sig bra med andra är för mig hjärngympa som ger mersmak.

Här kommer dagens skörd

Continue reading →

Lyckorus, formuleringar, ord & sånt

Under den gångna veckan har känslan av lycka emellanåt kommit över mig. Ett brus som nästan gett gåshud, men inte riktigt. En pirrig känsla i magtrakten och tårkanaler som gjort sig redo. En kort sekund, sedan har det varit över men känslan som stannat kan liknas vid värmen framför en brasa, en kall vinterdag.

Ord, formuleringar. Sammansatta ord från lite varstans, tidningar, böcker, sångtexter. Vackra ord, roliga meningar. Det bubblar till i mig. Så konstigt egentligen att jag ibland är så mottaglig. Nästan som om allt jag läser är skrivet till mig. För mig. För att jag skall få le. Bli varm.

Det började med Selma. Hon tryckte på en knapp. I måndags.

Jag letade efter Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. Det var så länge sedan jag läste den och den har funnits på min mentala läslista ett tag. Jag har en fin rosa pocket av den boken. Med blommor på. Jag vill gärna läsa böcker som har vackra omslag. Det borde vara oviktigt, men det är det inte. Min bok tycktes vara som bortblåst. Har jag lånat ut den?

Continue reading →

Ta plats!

I går morse gästade Camilla Läckberg programmet Efter tio. Bland annat diskuterades sexuella trakasserier och övergrepp. Viktigt ämne och högaktuellt i och med metoo-hashtagen på sociala medier. Utöver detta pratades det om Läckbergs ”värde” som författare. Att förlag budar på en tilltänkt bokserie baserat på en kort synopsis. Eftersom jag irrade runt här hemma, letandes efter linsskyddet till min kamera missade jag stora delar av samtalet. Men det spelar egentligen mindre roll, för det är inte vad som sas i programmet min bloggpost handlar om, utan mer om hur. Hur vissa klarar av att vara så där bra, i exempelvis TV, och hur det för andra är att likna vid en mardröm.

Continue reading →

Hemligt

Häromdagen fiskade jag fram Göran Häggs ”Nya författarskolan” ur en av pocketraderna i min färgkoordinerade bokhylla. Jag tog i från tårna och blåste ut och såg dammtussar flyga.

Jag behöver goda råd Herr Hägg, har du några att ge?

Javisst, svarade det röda omslaget, läs och du skall bli klok.

Sagt och gjort.

På sidan 32 tog jag en paus. Jag behövde tänka lite. Det var något jag nyss läst som fick mig att fundera. Något jag nästan hade glömt men som hade gnagt i mig flera månader. Ända sedan jag började skriva på mitt nya skrivprojekt. Ända sedan jag började skriva och önskan om att få berätta hade växt sig allt starkare. Viljan att berätta, för honom, henne, dig och dom. Men såklart har jag förblivit tyst, tyst som en mus.

Jag har tänkt jättemycket på det här. Hur mycket kan man berätta?

Göran Hägg skriver på sidan 32 (2005) om ”hon som inte vågar berätta vad hon skriver om för att inte bli bestulen”. Han skriver att ”det finns i själva verket inget säkrare tecken på bristande originalitet och avsaknad av litterär talang än rädsla att bli bestulen”.

Continue reading →