Ta plats!

I går morse gästade Camilla Läckberg programmet Efter tio. Bland annat diskuterades sexuella trakasserier och övergrepp. Viktigt ämne och högaktuellt i och med metoo-hashtagen på sociala medier. Utöver detta pratades det om Läckbergs ”värde” som författare. Att förlag budar på en tilltänkt bokserie baserat på en kort synopsis. Eftersom jag irrade runt här hemma, letandes efter linsskyddet till min kamera missade jag stora delar av samtalet. Men det spelar egentligen mindre roll, för det är inte vad som sas i programmet min bloggpost handlar om, utan mer om hur. Hur vissa klarar av att vara så där bra, i exempelvis TV, och hur det för andra är att likna vid en mardröm.

Continue reading →

Hemligt

Häromdagen fiskade jag fram Göran Häggs ”Nya författarskolan” ur en av pocketraderna i min färgkoordinerade bokhylla. Jag tog i från tårna och blåste ut och såg dammtussar flyga.

Jag behöver goda råd Herr Hägg, har du några att ge?

Javisst, svarade det röda omslaget, läs och du skall bli klok.

Sagt och gjort.

På sidan 32 tog jag en paus. Jag behövde tänka lite. Det var något jag nyss läst som fick mig att fundera. Något jag nästan hade glömt men som hade gnagt i mig flera månader. Ända sedan jag började skriva på mitt nya skrivprojekt. Ända sedan jag började skriva och önskan om att få berätta hade växt sig allt starkare. Viljan att berätta, för honom, henne, dig och dom. Men såklart har jag förblivit tyst, tyst som en mus.

Jag har tänkt jättemycket på det här. Hur mycket kan man berätta?

Göran Hägg skriver på sidan 32 (2005) om ”hon som inte vågar berätta vad hon skriver om för att inte bli bestulen”. Han skriver att ”det finns i själva verket inget säkrare tecken på bristande originalitet och avsaknad av litterär talang än rädsla att bli bestulen”.

Continue reading →

Research

När jag för en tid sedan, glad i hågen, började skissa på mitt nuvarande skrivprojekt kunde jag inte riktigt föreställa mig vilket omfattande researcharbete skrivandet av ett historiskt manus skulle komma att innebära. Och detta trots att jag sedan länge närt ett historieintresse och emellanåt läst mer än skäligt mycket svensk historia i böcker och tidningar.

Information skulle inhämtas och källor uppsökas. Böcker, databaser, arkiv, fotografier, googlesökningar, gamla dagstidningar och mer därtill. Information skulle insamlas om övergripande samhällsrelevanta ting såsom politiska förhållanden och samhällsuppbyggnad. Och om små detaljer, som smörbyttors och kaffekannors utseende. Detaljer, så att kulisser skulle kunna tona upp för mitt inre, och för att använda i miljöberättandet.

Continue reading →

Soundtrack

Jag kan inte lyssna på musik när jag skriver. Kan du?

Jag kan inte tänka strukturerat och lyssna samtidigt. Sådan har jag alltid varit.

Jag kunde exempelvis inte plugga och lyssna på musik samtidigt när jag studerade, något som flera av mina kurskompisar kunde.

Jag vet inte vad detta beror på. Är min hjärna begränsad? Kanske (he he).

Continue reading →

Magkänslan

Det är svårt att vara människa.

Det är komplicerat att behöva omvärlden. Människorna och djuren. Stadens puls och den lantliga idyllen. Böckerna, bilderna och ljuden.

Intrycken.

Att behöva andra människors omdömen. Deras kärlek, åsikter och godkännande. Kritiken och dom synliggjorda misstagen.

Att behöva allt detta, och mer därtill för att kunna utvecklas och inspireras. För att finna stoff och information. Karaktärer och berättelser.

För i allt detta som för oss framåt finns också något tungt som kan få oss att stanna upp.

Continue reading →

Bokfynd

Nu har jag gjort bokfynd igen. Vilket i sig kanske inte är någon större bragd med tanke på att second hand-butiker nästan kastar böckerna efter en.

Sedan jag läste ett reportage om hur mycket böcker som kastas och eldas upp nuförtiden vill jag bara gråta. Men jag kan inte ”rädda” dom alla 🙂 .

Jag köpte Jane Austen x 2 – Emma och Sens and sensibility. Jag har läst dom bägge, men på svenska. Detta är engelska upplagor i storpocketvariant. Mitt favoritformat för bekväm läsning.

Jag älskar Jane Austen. Men vem gör inte det?

Continue reading →

Men ännu har han lite att bevisa

Förvisso var det en dålig boksommar för min del. Tiden sprang, så jag inget hann.

Men jag kom mig ändå för att inhandla (nåja det var faktiskt sambo som gjorde det) tre av Hemingway´s storverk. Farväl till vapen, Klockan klämtar för dig och Den gamle och havet. Jag har inte läst så mycket av Hemingway nämligen. JA eller hur? Helt galet, jag håller med.

Jag har dock inte missat honom som den stora litterära person han nu var utan faktiskt med berått mod undvikit honom av olika skäl. Jag har fått höra, och lära mig, att han var en mansgris. Och vem gillar en mansgris?

Numer struntar jag allt som oftast i hur en författare beskrivs av andra.

Continue reading →