Sparad i Böcker & läsande, Skrivandet

Hemligt

Häromdagen fiskade jag fram Göran Häggs ”Nya författarskolan” ur en av pocketraderna i min färgkoordinerade bokhylla. Jag tog i från tårna och blåste ut och såg dammtussar flyga.

Jag behöver goda råd Herr Hägg, har du några att ge?

Javisst, svarade det röda omslaget, läs och du skall bli klok.

Sagt och gjort.

På sidan 32 tog jag en paus. Jag behövde tänka lite. Det var något jag nyss läst som fick mig att fundera. Något jag nästan hade glömt men som hade gnagt i mig flera månader. Ända sedan jag började skriva på mitt nya skrivprojekt. Ända sedan jag började skriva och önskan om att få berätta hade växt sig allt starkare. Viljan att berätta, för honom, henne, dig och dom. Men såklart har jag förblivit tyst, tyst som en mus.

Jag har tänkt jättemycket på det här. Hur mycket kan man berätta?

Göran Hägg skriver på sidan 32 (2005) om ”hon som inte vågar berätta vad hon skriver om för att inte bli bestulen”. Han skriver att ”det finns i själva verket inget säkrare tecken på bristande originalitet och avsaknad av litterär talang än rädsla att bli bestulen”.

Fortsätt läsa ”Hemligt”

Annonser